Josefin Olofsson

Hej.

 

Så var den här veckan snart slut. Vi har hunnit enda fram till tredje advent dessutom! Jag kommer ihåg när man var liten och tyckte att en vecka var hur lång tid som helst. Man väntade nästan ihjäl sig efter julen och man tyckte aldrig att den kom. Nu flyger de förbi och ibland känns det som att jag inte riktigt hänger med. På sätt och vis så känns det som att julen oxå då varade längre när man var yngre. I år ska jag till exempel jobba på julafton för första gången i mitt liv och jag är lite rädd för att det kommer att ta bort en del av julkänslan. Jag hoppas att det inte blir så, men det känns som att risken finns. 

 

Vi har ju alltid firat jul på samma sätt på samma ställe så länge jag kan minnas. Vi har alltid träffat pappas del av släkten på dagen och sen har vi varit med mammas del av släkten på eftermiddagen/kvällen. Vi har alltid varit hos mormor, vi har alltid haft ett slagt knytkalas med julmat, vi har alltid haft en tomte och så vidare. 

 

I år kommer en hel del bli annorlunda. Jag ska som sagt jobba på dagen, vi ska inte vara i mormors hus, vi ska dela ut julklapparna här hemma och så vidare. Samtidigt kanske det är bra med lite förändring. Lite förändring i taget liksom. För det kommer säkerligen komma en dag då julen inte alls kommer att se ut som den har gjort hos oss. Det är jag säker på. Hur den kommer att förändras återstår däremot att se. 

 

Dock känns det som att jag har fått tillbaka en del av den julkänslan jag har saknat de senaste åren. Dock tror jag inte att det någonsin kommer att kännas som när man var barn. Men jag älskar julen och det kommer jag nog alltid att göra!